Bluefaced Leicester:
Det är en trevlig sorts ull som är mjuk men ändå lite glansig. Den är inte så finfibrig som merinoullen och den tål nog bättre att slita på. Det känns som om den skulle kunna passa till mössor även för dem som är lite känsliga i pannan. Tröjor blir det definitivt bra till.
Merino:
Merinoull är jättemjuk och fluffig och passar bra till sådant som kommer mot huden; mössor
och tröjor. Det är inte så slitstarkt om det är löst spunnet. Ska det användas till sockor ska det nog vara flertrådigt och inte alltför löst tvinnat.
Shetland:
Shetlandsullen är småkrusig och ganska mjuk, den här skulle jag definitivt kunna ha som både halsduk och mössa. Det blir ju bra i tröjor och tål bra att slita på.
Wensleydale:
Wensleydale är en för mig ny och lite förvånande upplevelse. Ullen är lång och glansig, blank och känns lite mer "hårig" än de andra sorterna jag provat. Den skulle säkert fungera bra att blanda med någon mer kortfibrig ull som ger lite mer mjukhet. Den går säkert bra att slita på i vandrarkängorna tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar